Det ganska skönt att stänga trädgården efter en lång säsong. Man är liksom mätt och behöver det lugn som hösten ger med drivor av färgglada löv och svart mylla som visar sig då perenner klipps ner (ja, jag gör faktiskt det med vissa).
Vi har tömt alla pelargonkrukor och mannen har skurat dem med såpa och den proceduren tog timmar av lördagseftermiddagen. All fin pelargonjord är utlagd i rabatter som ett extra täcke. Den här vintern packar jag alla pelargonerna (det är många...) med stor del av jorden borttagen runt rötterna, i lådor med torv i botten och ställer i källaren med växtlampan på. Efter jul får de ny jord i egen kruka och får då flytta ut i orangeriet. Jag hoppas att det ska fungera bra. Eftersom jag för första gången fått löss på pelargonerna har jag klippt ner dem helt redan nu och kommer att spruta med såpvatten upprepade gånger i förebyggande syfte.
Tänkte att söndag (prognosen sa ”sol”) blir en bra dag att få ner de sista lökarna i de rabatter som har längst höstblomning och därför blivit fredade, tills nu. Jag missade helt att prognosen också sa iskalla hårda vindar men vad gör det när trogna vännen dyker upp och hjälper till* (*Det är svårt att sköta sin trädgård med nyopererad axel, jag trodde att det skulle funka, men vet nu att det INTE gör det).
De fredade rabatterna med bl a trädgårdsnäva Rozanne, blodnäva Apfelblute, floribundarosor, nepeta, kärleksört och oktoberstormhattar blommar på som om de glömt att det är sen oktober nu och det gör ont i hjärtat att klippa ner, inte allt förstås men en del, för att vännen ska ha en chans att få ner alla fritillaria, allium, camassia, tulpaner, Muscari, narcisser och krokus. Det som blev över (tyckte faktiskt inte att jag hade så mycket lök, men det tycker vännen lätt sammanbitet) är planterade i krukor som får stå i orangeriet, men inte ännu för de ska ha en köldperiod först och orangeriet får inte fyllas med växter ännu för imorgon kväll har jag trädgårdsutbildning där....och eleverna går faktiskt före krukorna😊
Agapanthusrukorna, modell jättestora terracottakrukor, får därför också vänta ute, på sin tur, inlindade i odlingsväv. Just nu ser de ut som spöken i vinden.
